|
För någon vecka sedan tog kommunstyrelsen i Mora beslut om att hundar skulle användas på äldreboenden. Jag tvivlar på att någon tänkt igenom hur sådan hundverksamhet ska bedrivas och i vilken omfattning. Efter ett telefonsamtal med ett av kommunalråden stärktes mitt tvivel. Än mer övertygad blev jag av telefonsamtalet att man inte alls tänkt på vad hundar på äldreboenden innebär för de boende och säkerligen har ingen över huvud taget tänkt på hunden. Nu läser jag i tidningen att i Ludvika ska man ha en hund anställd som terapi för demenssjuka. Hunden hade lärt sig vinka, rulla runt på golvet mm på kommando. Jag tror inte man där heller egentligen tänkt igenom denna anställning.
En hund liksom alla andra djur är levande varelser som har sina speciella behov. Att börja ha hundar inom äldrevården ter sig för mig som att dessa hundar blir prylar. För att inte djur ska bli till prylar måste människorna runt djuret, i detta fall hundar, ha en känslomässig anknytning till djuret. Någon känslomässig anknytning kan det knappast bli tal om i mötet mellan en hund och demenssjuka personer. Kanske inte varje enskild hund som används inom äldrevården kommer att fara illa men inställningen till djur i samhället från alla dem, som aldrig haft en nära relation med ett djur, påverkas säkerligen negativt när hundar används inom vården för att vinka, rulla runt mm på kommando. Man kunde ju lika gärna gå till leksaksaffären och köpa någon fjärrstyrd leksak som skäller, svänger, rullar eller gråter.
Själv tycker jag mycket om djur, har haft hund och har nu några katter. För min egen del skulle jag absolut inte vilja hamna i en situation där jag som äldre vårdtagare skulle tvingas umgås med en hund. Jag vill inte och kan inte knyta an till vilket djur som helst. Skulle jag sitta på ett äldreboende där man fått ett hugskott om att i större eller mindre utsträckning ha hund skulle jag enbart bli påmind om djur som jag tidigare haft och känna sorg efter dem. I den situationen har man ju all tid i världen att känna sorg för det är få saker som distraherar.
En helt annan aspekt på hundar inom äldrevården är försäkringsfrågan. Vilka försäkringar behövs för att täcka in skador som en hund direkt eller indirekt kan orsaka och vem har ansvaret att teckna sådana försäkringar. Vilka försäkringar behövs för hunden och vem har ansvaret för att sådana försäkringar tecknas. Det är inte helt givet att en vanlig djurförsäkring täcker skador som uppkommit när en anställd tagit med sig hunden till arbetet och någon vårdtagare gjort hunden illa.
När ingen knyter an till ett djur blir det i alla lägen en pryl, en produkt. Om bönder som håller djur skulle knyta an till kor, kalvar, grisar, höns, kycklingar etc skulle de rimligen inte kunna gå bland sina djur och inte se att en mjölkko som står bunden måste få ont i rygg och fötter, att betesdjur som går i gjyttjig jord långt över fötterna far illa, att kalvar behandlas oerhört dåligt när de tas från sin mamma bara någon dag gamla utan möjlighet att få springa och hoppa. Men detta sker överallt. Till detta kommer ruskiga fall av avnvård. Men så blir det när djur betraktas som prylar alternativt produkter.
Hundar som terapi inom äldrevården bidrar till den alltför utbredda synen på djur som döda ting och produkter. Jag undrar också, om man i kommunerna stöder sina beslut om att ha hundar på ett eller annat sätt inom äldrevården på några vetenskapliga, kontrollerade, randomiserade studier eller är det blott och bart hugskott? Det faktum att man i Mora och Ludvika inför hundar i vården på så olika sätt tyder på att det inte finns några kontrollerade studier utan att det hela bygger på någons tro, tro till skillnad från vetenskap.
Hund på remiss, säger man i Ludvika hur man tänker implementera hund i vården i Mora är inte beslutat. All vård ska ske utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Det har de senaste dagarna rapporterats om rekommendationer och vård inom den svenska sjukvården. Kostrekommendationer om att omättad fett skulle ha positiv verkan på blodfetter och silverplåsters antibakteriella funktion har visat sig sakna grund. Ska nu tro på hundar som terapi införas utan någon vetenskaplig grund. Förutom att det saknar verkan spelar inte val av fett i hushållet och silverplåster inte så stor roll men när levande varelser, dvs hundar, ska användas som i terapeutiskt syfte leker man med djur som inte har möjlighet att säga nej.
|
|
|
<< Back |
Add New Comment |
