 | |  | | Hilberts Hotell | | Hemlösa katter, vegetariska recept, blommor och lite matematik |
|  |
| | | | | | | |
|
Med anledning av att det i DN, och Svd, Svd finns artiklar om det ska bli möjligt att införa klasser för högpresetrande elever vill jag berätta om hur det gick för en liten pojke som var mycket intresserad av matematik och dessutom begåvad. När han var 1,5 år kunde han räkna till tre och förstå innebörden, dvs han rabblade inte bara en ramsa ett, två tre. Flera år innan han började skolan klarade han alla fyra räknesätten och behärskade förstås talsystemet till fullo. Om han såg fram emot att börja skolan eller ej vet jag inte.
När pojken gått ett par tre veckor i skolan sade läraren till en av föräldrarna att hon befarade att pojken hade svårt för matematik för han satt bara och tittade i taket alternativt ut genom fönstret i stället för att snällt räkna hur många stekpannor, katter, träd mm som det fanns på bilder i räkneboken. Det fanns aldrig mer än tio stycken.
Föräldern framförde lite försiktigt att kanske kunde det vara så att pojken tyckte att det var för lätt väl medveten om det tvivelaktiga att vara duktig i skolan och speciellt i matematik. I och för sig en gåta varför det ska kallas matematik att lära sig att räkna till först tio och sedan till tjugo och så småningom till hundra samt att kunna använda de fyra räknesätten.
Ett par dagar senare ringde läraren till pojkens föräldrar och frågade om pojken sagt något. Sagt om vad då, undrade föräldern. Jo, pojken hade fått bilder där det gällde att räkna ända till tjugo soppåsar, svältande barn från fjärran länder, noshörningar mm.
Föräldern kunde inte annat än säga att pojken nog inte märkt någon skillnad och dristade sig också till att lite parentetiskt upplysa läraren om att sonen kunde alla räknesätten. Föräldern var medveten om att det kunde vara farligt att ha ett barn som både tyckte om matematik och var duktig i ämnet.
Så gick ytterligare några dagar och läraren ringde till föräldrarna igen. Nu hade pojken tur för han råkade ha en lärare som klarade att ha gjort en miss och försökte rätta till det. Läraren gick igenom räkneböckerna till och med tredje klass och konstaterade att pojken kunde lågstadiets räkning. Så fick han en bok för fjärde klass och han fick till och med en lektion ensam med läraren då och då. Men någon matematik var det inte tal om utan rätt och slätt räkning. Matematiken fick föräldrarna stå för.
Det fanns dock ett par lärare i skolan där pojken gick som inte kunde tåla att alla inte räknade lika fort, att ingen var över genomsnittet! Hur det nu skulle gå till. De lyckades hetsa upp inte bara sig själva utan och flera kolleger.
Väl på mellanstadiet hade situationen blivit sådan att pojken tvingades byta skola för att han var för duktig i matematik. Så satt han där i en ny klass i en ny skola med sin räknebok för sjunde klass. Till sina föräldrar sade han, att det var nog bäst att räkna i samma bok som de andra i klassen för han var ju bara till besvär.
Så gick ett par år och vad som hände sedan ska jag bespara er som läst så här långt men det tog en ände med förskräckelse. Men det blev många möten, viten utdömda, byte av skola igen mm.
|
|
|
<< Back |
Add New Comment |
|
|
Varför ska ett begåvat barn inte få blomma? Jag är äldre än du men det som jag beskriver gäller betydligt yngre personer än du. Det gäller till och med idag, vågar jag påstå. Visst finns det många barn/elever som kan räkna, skriva och läsa innan de börjar skolan. Men vad menar du med att kunna räkna? Menar du att barn som kan räkna känner till heltalen och i vilken ordning de kommer, dvs 1, 2, 3, 4, ... till 20, 50 eller 100 eller menar du att ett barn som kan räkna behärskar de fyra räknesätten, har upptäckt på egen hand att det finns primtal, kan konvertera mellan olika måttsystem som fot och meter samt hittar roliga räkneövningar nästan överallt?
Nu finns det barn som upplever att de inte lär sig något i skolan för de har redan läst sig till det stoff som skolan i sakta mak ger eleverna. Många gånger är dessutom de böcker som eleverna har enbart layout utan nämnvärt innehåll.
Mensa är ingen definition på ett begåvat barn. Mensa är en förening som man får bli medlem i om man vill efter att klarat ett test som visar att man hör till de 2 % av befolkningen som är mest intelligenta. Mensa vänder sig enbart till vuxna. Jag nämnde Mensa för att föreningen är tämligen känd men mest för få 2 % i ett sammanhang. Min undran var vart alla barn som hör till dessa 2 % tar vägen eftersom de inte verkar finnas bland grundskoleelverna för då borde finalisterna i högstadiets matematiktävling vara jämt spridda över landet, vilket de inte är.
Jag kan också se hur skolan arbetar genom högstadieelever som under årens lopp då och då kontaktar/kontaktat mig för att få hjälp med skolarbetet. Mest gäller det matematikmen ibland blir det andra ämnen också. Jag är inte imponerad av vad jag ser.
Visst finns det alltid nytt att lära och så är det hela livet men om en åttaåring tycker att tiden i skolan är bortkastad för att han/hon inget lärt sig på ett par år är det bedrövligt.
Tonåringar anser ofta att de kan allt men det hör till åldern men med lite utmaningar och inte ett ändlöst rad repetitioner av vad man läste om förra läsåret skulle kanske fler tonåringar ha mer kvar av sjuåringens gnista att vilja lära.
Om du har dragit en vinstlott och haft lärare som gett dig stimulans så är det bara att gratulera.
Jag kan inte förstå varför ordet "elitklass" över huvud taget finns och att det dessutom blivit ett skällsord. Låt begåvade barn få näring för sin utveckling genom att vissa lektioner få ha lärare med tillräckligt hög utbildning för att kunna förstå behoven. Det finns nioåringar som är redo för att börja med matematik till skillnad från att sitta och räkna tal efter tal bara för räkningens skull om ens det. |
|
|
En skola för alla Jag vet inte hur gammal du är och när du gick i skolan, men jag vet att jag är 35 och den skola du beskriver verkar vara väldigt gammaldags. Jag kunde också räkna, läsa och skriva när jag var fem år, men jag kände aldrig att jag inte fick stimulans i skolan. Om mensa är definitionen för ett begåvat barn vet jag inte, men jag vet att begåvade barn vill söka mer kunskap och jag vet att duktiga lärare stödjer dem i detta. Jag har aldrig mött någon elev som inte har något att lära. Däremot har jag mött många elever som når högstadiet och helt passivt sitter och tycker att de kan allt, de har helt tappat gnistan. Det är tragiskt absolut men jag tror nappast att lösningen är elitklasser. |
|
|
Glädjedödare Johan
Det som du beskiver är nog mycket vanligt, dvs glädjen och nyfikenheten hos många barn dödas ganska snabbt i skolan. Pojken i historien ovan lär, när han var cirka 9 år, ha sagt att han tyckte att det var onödigt att gå till skolan för han lärde sig ändå aldrig något nytt. |
|
|
2 % är2 % Alexandra
Jag nämnde Mensa för det är en tämligen känd förening men 2 % av befolkningen är 2 % alldeles oavsett Mensa. Finalen i högstadiets matematiktävling borde ju ha deltagare jämnt utspridda över landet och inte som för att antal år sedan när fyra av finalisterna var från samma skola och klass i Ödåkra. Tala om engagerad lärare.
Thomas
Läraren som missade den begåvade pojken var synnerligen behörig. |
|
|
Re: Vart tar begåvningarna vägen Jag menade inte bråkig utan besvärlig. Dvs min leda märktes inte tydligt nog för att åtgärdas. Jag håller med om att det är ett enormt misslyckande att särbegåvade elever hålls tillbaka. Jag har en IQ på 143 och kunde läsa, skriva och räkna när jag var 5 år. Skolan har nästan inte lärt mig någonting. Hela min entusiasm dödades under låg- och mellanstadiet. |
|
|
Mensa är knappast ett relevant mätvärde "Cirka 2 % av befolkningen har en begåvning som medger medlemsskap till Mensa."
Ja, eftersom Mensa anpassar sitt prov för att klaras av cirka 2% av befolkningen. Det bevisar knappast någonting. Däremot håller jag med om resten av ditt argument. =) |
|
|
Att lära lärare Thomas!
Jag håller helt med dig att det bästa man kan göra för att lära sig något, beviset för Phytagoras sats, hur pälsfärgen hos katter ärvs mm är att se till att man måste hålla ett föredrag eller lektion om ämnet i fråga. I alla fall om man är seriös och vill vara säker på att det som man säger är korrekt.
Den lärarutbildning som gällt sedan ett antal år har fokuserat på utlärandet men inte så mycket på ämneskunskaper. Ska man undervisa i matematik måste den som undervisar kunna oerhört mycket mer än eleven. Jag påstår att en som undervisar i räkning i första klass borde ha åtminstone en fil kand med matematik som huvudämne. Varför, kanske någon undrar? Jo, läraren måste kunna sätta det man lär ut i ett större sammanhang. Den som lär barnen heltalen upp till tio ska i sitt huvud ha förlängningen och då inte bara talen till 20, 100 eller 1000000 utan bland annat hur heltalen kommer in i samband med rationella tal som i en förlängning blir det som finns i namnet på min hemsida: www.hilbertshotell.net. Den som lär de små barnen talen från 1 till 10 ska ha i huvudet historien bakom siffran 0 och dessutom tänka på positionssystemet plus ordningstalen som hör ihop med heltalen plus en del till. Läraren i matematik måste befinna sig kunskapsmässigt på en nivå som ger en god utblick på matematikkartan, dvs se det finns sammanhang och därmed kunna lotsa eleven rätt. Denna kunskap är ocksånödvändig för att på ett relevant sätt kunna svara på elevers frågor, även frågor från begåvade elever. |
|
|
Djupet i kunskaperna nås enklast när man själv lär ut det man lär sig Hej Annika.
Att något står i en plan (oavsett sammanhang) gör ju inte att man lyckas förverkliga planerna. Eftersom man också lätt tar till med "mer av samma" när man inte får de resultat man efterfrågar (det problem som du har tagit upp i exemplet med att räkna samma sak i fler böcker) ger inte heller någon förbättring. Det är i detta sammanhang som jag trycker på att vi bör utveckla de pedagogiska formerna, inte skapa fler pedagogiska mål. En bra metod har alltid kopp på målen medan målfokuserade angreppssätt lätt tappar bort hur man gör. Det som jag skulle vilja understtyka att det inte handlar om antingen kunskaper i ämnet eller förmåga som pedagog. Jag tror att lärarutbildningen (eller "träningen" tycker jag är ett mycket mer praktiskt ord om det ska bli någon förbättring i parktiken) skulle ha mycket att vinna på att låta lärarstudenterna lära sig ämnet genom att hela tiden själva träna på att lära ut det de själva lär sig. Mycket forskning visar att det effektivaste sättet att lära sig saker är att själv bli lärare. Om man låter unga lärarstudenter lära sig det som de begåvade barnen efterfrågar tillsammans med barnen (istället för att hålla sig borta från verkligheten i lärarhögskolor) så skulle både läraren i blivande och det lilla barnet få en fantastisk hävstång i sitt ömsesidiga lärande. |
|
|
Vart tar begåvningarna vägen Johan och Kalle
Pojken i historien var heller inte bråkig men han kunde inte förmå sig att räkna vad han tyckte var struntuppgifter.
Cirka 2 % av befolkningen har en begåvning som medger medlemsskap till Mensa. Över någraår räknat borde alltså cirka 2 % av grundskoleleverna även i en liten kommun tillhöra dessa 2 % men vad gör skolan med dem. Varje år anordnas en matematiktävlig för högstadieelever. Att läsa igenom var de elever kommer från som nått finalen är intressant. Av cirka 80 finalister finns hela län som inte är representerade.
Vad har skolan gjort med dessa elever? Tänk er alla små sjuåringar som kommer nyfikna och kunskapstörstande till skolan och som kanske redan innan höstterminen är slut har lärt sig att om man inte ryms inom en snäv genomsnittsram är man besvärlig och det är bäst att hålla tyst. |
|
|
Förändra skolans mål mm Erik Johansson och Göran
Alla är inte lika som blåkopior men alla har samma värde och ska ges samma möjligheter men inte nödvändigtvis i samma ämnen. Då blir det lätt som Leo Buscaglia skrev i sin bok Leva, Älska, Lära. Där beskriver han en skola för djur och fågeln måste lära sig att gräva underjordiska gångar, kaninen måste åtminstone försöka att lära sig att flyga osv med förödande resultat.
Den räkning/matematik som lärs ut under grundskolan är den viktigaste av flera skäl. Viktig är den för utan en god grund är resten meningslös. Multiplkationstabellen kommer nog till användning även på universitetskurser i matematik. Grundskolans undervisning i räkning/matematik är oerhört viktig för att för många är det i princip nästan den enda matematik de lär sig och i yrkeslivet och vuxenlivet i övrigt kommer så gott som alla att använda matematik i framtagandet av beslutsunderlag som kan handla om miljontals kronor eller andra människors väl eller ve, våra domstolar inkluderade. Läs vad jag skrivit om hur det slösas med skattepengar vid offentliga upphandlingar under blogkategorin Matematik i vardagslag.
Matematikbegåvningar ska inte behöva vänta på att möta matematikundervisning med innehåll och utmaningar tills de börjar på universitetet om de inte har tröttnat långt innan dess.
Historien som jag skrev om är sann men jag har utelämnat en del detaljer för jag vill inte hänga ut pojken. |
|
|
Precis Precis så var det för mig... förutom att jag inte var bråkig utan sådär mesigt väluppfostrad. Jag räknade snällt alla tal jag redan kunde och tröttnade först när jag inte fick gå vidare ens efter det utan fick fler tal på samma nivå. Så jag tystnade bara och tröttnade. Gnistan försvann tills jag fann programmering. Där kunde jag hitta egna utmaningar istället. Skolan blev ett skådespel där jag gjorde vad som förväntades och lärde inget. Jag undrar hur det hade kunnat gå om skolan hade brytt sig om utbildningen istället för snittet. |
|
|
Känner igen mig Jag känner så väl igen mig, bäst att inte vara duktig för då var man bara till besvär. Lika bra att inte vara duktig i några ämnen för då fick man ju ännu mer respekt i klassen. Man hade lätt för ett ämne men var som alla andra i de andra. Suck för denna skolan |
|
|
Utveckla pedagogiken Thomas de Ming
Läser man läroplaner för matematik så står det ungefär samma som du skrivit och allt vore ju väl om verkligheten stämde med det skrivna.
När det hur man bäst ska ta hand om elever med stor fallenhet för matematik får man inte tro att fler lektioner i matematik, eller räkning som jag vill kalla det för grundskolans del, tar vara på dessa begåvningar och än mindre gagnar det dessa elever. Det räcker inte med att ge dem nya räkneböcker oavsett om det är räkneböcker på samma nivå som resten av klassen eller räknebäcker för klassen över osv. Vad matematikbegåvade elever behöver är matematik tillsammans med någon som har tillräckligt hög utbildning i matematik för att förstå vad eleven vill ha svar på och som kan ge begåvningen näring.
Det står i läroplanen att eleverna ska få utvecklas i egen takt men det är definitivt inte synonymt med att få en bok till att fort räkna sig igenom utan någon att tala matematik med, inte nödvändigtvis varje lektion men kanske en gång i veckan. För övrigt kan dessa begåvade elever gå tillsammans med sina jämnåriga.
Eftersom det är rätt få i befolkningen som uppnår kravet för att få vara med i Mensa, 2 %, blir det för många inklusive lärare svårt att förstå skillnaden mellan att vara en blivande matematiker och en elevsom räknar igenom räknebokens uppgifter snabbt. |
|
|
Det är skolans mål som måste förändras. Det är flumpedagogiken och Jantelagen som ligger bakom misshushållningen och utmobbningen av begåvningar i Sverige. Denna utmobbning startar redan i skolan av lärare - vuxna människor som ger sig på små barn för att hämnas egna tillkortakommanden. Varför tror ni skolor brinner? Skolskjutningarna orsakas av? Mobbning av svag- och högpresterande elever ligger bakom.
Alla tror felaktigt att bara jag hade tränat lika mycket som Stenmark o. bott i Tärnaby hade jag minsann också blivit lika duktig. Få vet att syreupptagningsförmågan är lika medfödd som allmän- och specialbegåvningar. Mina barn blev också utmobbade. Det kunde inte tålas att de var både var intelligenta och hade bra utseende.
Att vi är jämlika innebär inte att vi är lika/likadana alla.
Sossarna har systematiskt nedgraderat lärarnas kompetens. Medan många ambitiösa lärare gick kurser och utbildade sig anställde sossarna ej kompetenta lärare på gamla adjunkttjänster i gymnasiet. När desa välutbildade personer kom ut från sin utbildning hade jobben redan gått till gänget som röstade på sossarna.
Nu börjar resultaten märkas. Det saknas lärare till läkarutbildningen i Uppsala som nu skal bli "problemorienterad". Spetskompetenta civilingenjörer saknas. Företag flyttar utomlands. Orsaken är samma som i de gamla öststaterna - de politiska målen är viktigare än verkligheten. |
|
|
lösning? "Berörig lärare" är det samma sak som en "bra chef"? Alltså det är väl så att bra chefer är svårare att få än bra lärare, och det borde finnas en större konkurens till chefsyrket. Alltså är det omöjligt att få bra lärare. :-)
Hade ungf. samma relation till matematik som personen ovan, jag gjorde all matematik upp till sjuan under de två första åren av min skolgång. I åttan och nian hade jag mediokra resultat i matte, intressant eller hur? Varför vet jag inte kanske är matten upp till sjuan så ivinnerligt lätt att den egentligen inte behövs, kanske är det inte den matten som är det viktigaste, utan den som kommer senare.
Jag vet inte vem det var som skrev texten ovan, och om det var teoretiskt eller inte.. Skulle ju vara kul att veta..
|
|
|
Utveckla de pedagogiska formerna Vi människor behöver sporras för att få energi till att uträtta underverk. Vi har också enklare att känna denna kämparlusta när vi känner att vi är bland "jämnäriga", d v s att vi nästan är lika bra på något och nu gäller det att ta i för att lyckas.
Alltså är det en bra pedagogisk strategi att samla individer som är motiverade och kan sporra varandra.
Varför finns det då en negativ sida i regeringens strävan om elitklasser som leder helt fel?
Man verkar glömma bort att man med detta sätt riskerar att konservera själva de pedagogiska formerna och istället sortera fram de som passar i just den typ av studiemiljö som erbjuds idag. Vi har ett hål, vilka är det som passar in i hålet?
På detta sätt fångar man upp befintliga talanger men missar alla potentiella talanger som verkligen kan blomma ut i ett ämne om de bara får använda sina bästa sätt att lära sig.
Hur kommer vi förbi detta dilemma med att vi vill erbjuda våra barn en motiverande studiemiljö bland jämnäriga samtidigt som vi inte vill stänga ute vissa lärstilar eller förstärka uppdelningen i olika status i vårt samhälle?
Enligt mitt sätt att se på det så handlar det om att utveckla de pedagogiska formerna för att olda fram fler olika typer av talanger som i sin tur kan komplettera varandra som "motpolare".
Istället för att söka runda elever till våra hål så gör vi våra hål formbara så att alla sorts elever hittar sin plats.
Förväntningarna på skolorna blir då att de ska kunna visa att de har nått fantastiska studieresultat med elever som har tagit helt olika vägar i sitt lärande. En grupp elever vill ha fasta tider och en annan grupp vill ha varierade tider. Båda grupperna av elever får det stöd de behöver med hjälp av sinnrika pedagogiska former och beröriga lärare, d v s lärare som inte bara är behöriga utan också har den professionella förmågan att beröra sina elever.
En berörig lärare hade fångat upp denna begåvade pojke och givit honom den stimulans han behövde utan att han skulle behöva gå i en klass där alla är likadana. |
|
| |
| | |
| |
